Liberalernas gruppanförande budgetdebatt 2023
Talman
Liberalerna är ett progressivt utvecklingsparti. Vi har lämnat in sex gemensamma större motioner som alla syftar till just utveckling. Vi anser att Åland måste följa den allmänna samhällsutvecklingen för att fortsatt vara attraktivt och välmående. Det var därför som vi under förra mandatperioden under ledning av lantrådet Sjögren totalreviderade socialvårds- och grundskolelagen, det var därför vi jobbade med strukturella frågor som kommunreform och kortrutt.
”Nej” sa centern och obundna till det mesta. Och det sades också att det är dyrt med reformer. Men det finns också kostnader i att låta bli att utveckla och reformera. Det är helt uppenbart när man särskådar den budget som nu ligger framför oss.
Vare sig vi vill eller inte kommer det nya krav på landskapet. Det kommer nya vårdmetoder, EU-direktiv och vår demografi ställer krav. Liksom invånarnas och företagens förväntningar förändras och ökar. En ovilja, och politiskt mod, att förändra leder obönhörligen till att fler tjänster krävs och att den offentliga kostymen växer. Till den delen talarr budgeten sitt tydliga språk, trots att det motsatta utlovades i regeringsprogrammet. Aldrig har landskapet Åland fått så mycket pengar som nu, och ändå är underskottet på rekordnivåer. Utan de insatser som gjordes under förra mandatperioden med finansminister Perämaas ledning gällande det ekonomiska systemet skulle regeringen Thörnroos befinna sig i ett katastrofläge. Det är bara att konstatera att nästa landskapsregeringen med största sannolikhet behöver gå till banken för att låna till drift, och det är något som regeringen Thörnroos behöver bära ansvar för. Resonemangen och riktningen i det ekonomiska ramverket som finansministern är så stolt över lyser med sin frånvaro i budget 2023.
Det är ofattbart att moderater och obundna sitter och stödjer denna budget. När denna landskapsregering tog vid med budget 2020 vid handen var de budgeterade skatteintäkterna 40 miljoner lägre än budgeten för 2023. 40 miljoner! Och ändå har vi ett under skott på närmare 20 miljoner. Ofattbart var ordet, att ni täcks!
Förutom att det är bekymmersamt i sig att landskapsregeringen med centern i spetsen för en så slapphänt ekonomisk politik så tar man också bort möjligheter för kommande landskapsregeringar att reformera. Reformutrymmet har kraftigt försämrats genom finansminister Höglunds politik. Eller snarare, avsaknad av politik. Det är också mycket bekymmersamt att regeringen Thörnroos inte bäddar för att landskapet ska kunna föra en expansiv finanspolitik då vi alla vet att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Nu när inflationen rasar borde regeringen hålla tillbaka.
Liberalerna föreslår därför en betydligt stramare ekonomisk politik. Vi föreslår inte i detta skede inbesparingar utan vi medger en utökning av verksamhetskostnaderna i paritet med den löneökning som är beräknad till grund för budgeten, dvs 2 %. Tillsammans med övriga förslag så mer än halverar vi underskottet.
Talman. Frågorna som väcks vid genomläsning av budgeten är betydligt fler än svaren. Självstyrelseutvecklingen står mer än stilla, vi vet att det är svåra tider och att såväl riksregeringen som landskapsregeringen har haft många frågor gällande covid som har behövts prioriteras. Men relationerna till Helsingfors är uppenbart kyliga. Ett arbete som så nödvändigt behöver präglas av goda relationer och tillit. Nu måste landskapsregeringen komma i mål med att få till en arbetsgrupp som kan jobba vidare med självstyrelselagen så att något av det stora förberedande arbetet kan räddas. Det behövs också tydliga skrivningar i kommande riksregeringsprogram.
Också landskapsregeringen internt behöver nu på allvar börja samarbeta och prioritera vad man vill åstadkomma under sitt sista år vid makten. Regeringen Thörnroos bildades inte utefter en vision om vart Åland skulle ta sig, utan kring vad och hur man skulle stoppa den tidigare regeringens politik. Det saknas långsiktiga strategiska åtgärder och resultaten väntar vi förgäves på. Utredningarna är så att säga många.
Hanteringen av kommunerna haltar rejält. Regeringen stoppade förra regeringens arbete men har inte lyckats komma till skott med andra åtgärder. Kriskommunslagstiftningen som skulle bli det nya låter vänta på sig, antagligen för att den innehåller betydligt mer långtgående tvång än de tidigare kommunalagarna. Också detta lämnar kommunerna i limbo, hur skulle en kommun kunna fatta beslut om en eventuell frivillig samgång när man inte vet vad alternativet är? Nu ökar man på kompensationerna i hopp om att inget behöva göra. Allt som är svårt och obekvämt lämnas till någon annan. Problemet är det att landskapet inte kan prioritera, vi hör ofta resonemanget om att det finns en enda offentlig ekonomi. Men om landskapet ska kunna föra mer medel till kommunerna kräver det förstås att den egna ekonomiska politiken är skärpt och lämnar ett sådant utrymme. Man kan inte dela ut pengar som man inte har.
Mest uppseendeväckande är dock hanteringen av den stora valfrågan 2019. Med buller och bång lovade centern och obundna en tunnel. Centern sa i valrörelsen att ett partnerskap med privat sektor kunde vara på plats till julen 2019 om man bara så ville. Det beryktade omställningsmeddelandet har enligt ansvarig minister varit klart sedan i våras , men enligt uppgifter vägrar lantrådet släppa fram det, lagtingets tydliga krav till trots. Nu har tre år gått och med minsta möjliga marginal har regeringen lagt fram förslag om provborrningar. Vicelantrådet Jansson sa också i media att pengarna bara räcker till en förstudie för provborrning och att provborrningarnas syfte är att lägga förslaget på hyllan för gott. Nu meddelar också lantrådet att hon väntar sig att de moderata och obundna lagtingsgrupperna ska rösta för provborrningarna, trots att deras ministrar gjort det motsatta. I denna fråga behöver landskapsregeringen diskutera sitt interna förtroende och samarbete. För som minister Wickström konstaterade förra veckan så behövs inte liberalernas stöd för att regeringen ska ha förtroende och beslutandekraft. Men i ett parlamentariskt system så behöver man de facto sina egna gruppers stöd.
Talman. Åter till liberalernas politik. Vi har som sagt inlämnat sex gemensamma motioner som visar vilken riktning vi vill att Åland ska ta. Det handlar om en ansvarsfull ekonomisk politik som klarar av att försörja välfärdens kärna så väl idag som i framtiden. Det handlar om likvärdiga livsförutsättningar på hela Åland. Det handlar om barn och ungas möjligheter att växa upp till starka och kunniga individer. Vi ser att landskapsregeringen behöver ta den övergripande ledningen gällande äldreomsorgen och som minst vara mycket tydlig med vad man anser att kommunerna ska sköta självständigt och inom vilka områden landskapsregeringen avser bistå. Vidare understryker vi vikten av att förvaltningen behöver ha ett tydligt utvecklings- och effektiveringsuppdrag där digitala tjänster kan fungera som en motor. Och förstås, en av de absolut viktigaste framtidsfrågorna – klimat- och miljöpolitiken. Vi är solidariskt ansvariga för våra utsläpp, både moraliskt och juridiskt, likväl som för vår biologiska mångfald och vår vattenkvalité. Men vi måste vara proaktiva, vi kan inte missa EU-stöd för åtgärderna och bara ta kostnaderna. Det kommer att innebära att det folkliga stödet för den nödvändiga omställningen sviktar. Talman. Var och en av dessa motioner kommer att presenteras i enskilda anföranden.
Därmed får jag tacka för tiden och motser en intressant budgetdebatt.
