John Holmberg

Hej!

Jag är 56 år, bor i Mariehamn. Har suttit två perioder i lagtinget, mina fyra första år i majoritet och senaste perioden i opposition. Samtliga åtta år har jag suttit i Finans- och näringsutskottet, vilket har gett mig en otrolig bra bild över det åländska samhällets styrkor och svagheter. Är i grunden utbildad idrottslärare från GIH i Stockholm, fortfarande åländsk rekordhållare på 800 m och har ett över medelmåttet stort intresse för just idrott, där dess betydelse blir än viktigare med tanke på hur stillasittandet och ohälsan ökar bland våra unga.

Tillbringar så mycket tid som möjligt vid stugan på Seglinge. Fiske, jakt och mycket tid med familjen vilket idag blir mest med min fantastiska fru Petra då våra två killar är utflugna. Under många år arbetade jag på landsbygden, bodde i Mariehamn och tillbringade mycket tid i skärgården. Det har gett mig en bra syn på vad den politiska slagdängan ”hela Åland ska leva” innebär. Ställer inte upp i kommunalvalet då jag vill vara kommunalt ofärgad när jag sitter i lagtinget. Är fruktansvärt envis, hatar att förlora och är mycket målinriktad, förmodligen ett arv från idrotten.

Lätt för att samarbeta, avskyr politisk prestige och att rösta nej till något enbart för att idén kom från ”fel” parti. Jag har i mina tidigare arbeten sett svårigheterna för många att få in en fot på arbetsmarknaden om du inte är som alla andra eller har språket emot dig. Skulle vi lyckas få in alla som idag fallit mellan stolarna och arbeta åtminstone halvtid skulle det bli en rejäl tillväxtinjektion, för att inte tala om det individuella välmåendet.

Ålands befolkning blir allt äldre och vi behöver bli fler i arbetsför ålder. Inflyttningen är elementär om vi ska ha tillräckligt med händer, fötter och hjärnor för att samhället ska snurra. Vi behöver också bli bättre på att göra det attraktivt att jobba efter pensionen. Jag är en borgerlig politiker, jag tror på individen, valfriheten att styra sin vardag och självklarheten att välmående företag skapar välfärden. Har stark tilltro till den privata marknaden och förstår inte varför våra företag ges fler möjligheter att erbjuda sina tjänster inom välfärdsproduktionen, speciellt inom äldrevården.

Den privata äganderätten är viktig och det ska alltid löna sig att arbeta och studera. Åland är fantastiskt men vi drar inte nytta av vår litenhet. Vi överbyråkratiserar och krånglar till saker istället för att skapa ett modernt samhälle som är i framkant av digitalisering och som drar nytta av det åländska entreprenörskapet för att skapa en kostnadseffektiv och trygg välfärdsproduktion som aldrig glömmer den lilla människan.

Jag vill se färre kommuner där skattemedel läggs på service och människor i stället för på ineffektiva strukturer. Vi betalar idag för mycket skatt p.g.a. ineffektiv offentlig sektor, mer pengar i plånboken ger också större deltagande på arbetsmarknaden. Är positiv till EU, men konstaterar också att vår självstyrelse får allt svårare att springa tillräckligt fort som all nödvändig miljö- och klimatlagstiftning.

Den viktigaste utmaningen framöver är ekonomin, ekonomin, ekonomin, ekonomin, ekonomin. Grunden till allt. Hur vi än önskar utveckla samhället handlar det om vilka ekonomiska resurser vi har att tillgå. Välfärd uppbyggd på kredit får aldrig bli ett alternativ. Det finns massor av utmaningar, stora och små, men ingen omöjlig.

Jag vill se en effektivare och mer rättvis välfärdsproduktion över hela Åland, färre kommuner, framåtsyftande skärgårdstrafik, mer rörelse och idrott i vardagen för alla åldrar, en Ålandsmodell för aktiv fritid i anslutning till skoldagen, mer rättvis fördelning av Paf-medel till tredje sektor där idrotten idag får för lite, samordnad äldreomsorg, ett fossilfritt Åland, privatiserad bilbesiktning, satsning på modern fiskodling, jobbskatteavdrag, digitaliserad offentlig sektor, konkurrensutsättningar, mycket bättre relationer mot Helsingfors, en offentlig sektor som inte växer snabbare än den privata. Kompetens före partibok i offentliga styrelser. Vi behöver påminna oss själva i all lagstiftning och beslut om att barn och unga utgör 20 % av samhället men 100 % av framtiden. Vi behöver inflyttning, fler evenemang och satsning på aktivitetsturismen, ett arbete för havsbaserad vindkraft för att konstatera om det är ekonomiskt intressant för såväl samhälle som markägare. Ett osynliggörande av skattegränsen i god diplomati med Helsingfors. En miljö- och klimatlagstiftning som ger möjligheter till såväl piskor som morötter och som ger konkurrensneutralitet och god framförhållning för alla våra företag vilka inget hellre vill än vara i framkant i den gröna omställningen och skyddandet av rent vatten. Nato är en trygghet i vilken vår demilitarisering alltid ska förbli orörd. Jag är en politiker med blå hjärna, rött hjärta och gröna fingrar.