John Wrede

Skärgården har inneburit både fritid och arbete för mig under mina 66 år på vår blåa planet. Barn- och ungdomen somrar tillbringade jag på Korpo där jag präglades av vatten, vind, sol, skär och slingrande skärgårdsvägar. Vintrarna i skol- och studiestaden Helsingfors där jag avlagt socionom- och merkonomexamen. Också den staden en gång en skärgårdsudde och by vid randen av Finska viken. Skärgården är helt enkelt mitt livs landskap.
På Åland har jag levt och verkat sedan 9 juni 1986. På Brändö, med en 2 årig parentes i det tidigare sommarparadiset, som allround tjänsteman fram till november 2021. Kärleken till skärgården har inte bara bestått utan vuxit.
Under åren i Brändö har jag förutom kommundirektörs”kallet” hunnit fostra 2 söner med lärarhustru Maria och när arbetsuppgiften, i regel prioriterad, det medgivit så har jag rört mig på sjön. Fiskespöet och nätet med mig tillfälligt och geväret mer sällan. Ålands skärgård med sina över 6 tusen öar, holmar är bekant. Mer än så. Mina olika kölar har korsat de flesta farlederna och få är de bryggor jag inte, åtminstone tillfälligt, angjort. Som kommundirektör har jag haft förmånen och nöjet att lära känna Åland och framförallt skärgårdens 6 kommuner. Deras förtroendevalda, vardagen och servicen i byarna och förstås kollegorna som kommit och gått, förutom då Niklas i Föglö. Inte en dag har varit den andra lik och aldrig ointressant. Har suttit på otaliga möten både som medlem, tjänsteman och ordförande, sekreterare. Bl.a. Företagsam skärgård rf., Ålands skärgårdsnämnd,skärgårdskommunmötena och utom Åland i FÖSS , Skärgårdsdelegationen och European Small Islands Federation. Kontaktnätet mångårigt, lokalt, nationellt och internationellt.
Åland har blivit min hemort också om jag i första hand känner mig som en svenskspråkig skärgårdsbo i Finland, Norden och Europa. I lagtinget blir därför mitt fokus, min prioritet att ge hela skärgården en tydlig och vid behov klar och stark röst, gärna i samarbete med andra från parti som parti. Ett fokus, en nisch som inte hindrar att när så behövs representera och tillvarata Ålands intressen framförallt i diskussioner som sker med Helsingfors och resten av Finland. Och om så behövs, i ett Finland där svenskan dessvärre får allt mindre utrymme, på landets andra språk som jag behärskar tillräckligt. Skärgården behöver, med sina utmaningar, en egen lag d.v.s. Åland behöver en motsvarande skärgårdslag som Finlands, Skottlands och Kroatiens. En lag som definierar skärgården, dess behov, prioriterade områden och framförallt att den hörs, får uttala sig och att rösten beaktas. Kunskapen om Skärgårdens särförhållanden, oberoende om det sen gäller trafiken eller naturskyddsområden eller i princip ”vad som”, finns hos Skärgårdens invånare
och företagare. Unga som gamla, kvinnor som män, skärgårdsbor sedan sekel tillbaka eller
nyinflyttade som sökt sig till Skärgården för det ”goda livet”.
Lagtingsuppdraget/ansvaret är komplext men med lång erfarenhet från en hyfsad utsiktsplats så tror jag mig kunna bidra till ett hållbarare Åland om det sen gäller ekonomiskt, socialt eller miljömässigt. Med hållbar menar jag då långsiktiga planer, lösningar som gör att landskapet kan fortsätta vara en bra plats i världen för invånare och företagare.
Några axplock åsikter, synpunkter som berättar var jag står i olika aktuella frågor, stora som mindre:

– Kommunsammanslagningar, bör få och kunna diskuteras men bara förverkligas när
kommunerna och deras invånare givit tumme upp.
– Trafiken är trots allt den enskilt viktigaste frågan, också om det finns många andra oerhört
viktiga och nödvändiga frågor för Skärgården, som måste få en långsiktig plan och lösning.
Detalj; Torsholma – Lappo – Kumlinge – Enklinge – Hummelvik bör kvarstå som en linje.
Varken byte av färja i Kumlinge eller till Långnäs via Snäckö. Håll kvar tvärgående för flera
turer.
– Den privata och offentliga sektorn bör fås i balans. Företagsamheten bör stimuleras, ges
verksamhetsförutsättningar, fås att intressera och engagera flera för att kunna växa. Den
offentliga i sin tur, inom givna ramar/proportioner, bör uppskattas och respekteras. Båda
behövs för att landskapets invånare skall ha tillgång till ett mångsidigt serviceutbud.
– Distansarbete kan bli en ”gamechanger” framförallt för Skärgården.
– Förutsättningarna för fiskodlingsnäringen, turismen, byggande m.m. i Skärgården får inte
försämras, helst förbättras. Detalj; för möjlighet till lån för olika företagssatsningar (men
också privata som för bostadshus) i Skärgården bör ÅLR ge garantier utöver fastigheternas
m.m. marknadsvärde som idag är lågt och ännu lägre ju längre bort från fasta Åland. Kan vara
orsak att se och lätta på villkoren för jordförvärv och näringsrätt.
– Åland och framförallt Skärgården, igen, behöver flera invånare. Bl.a. för att betala framtida
pensioner och skattefinansierad service.
– Språkkunskaper är viktiga och då inte bara engelskan d.v.s. också finskan.
– Egen lagstiftning bara när nödvändigt. Både med tanke på rättssäkerheten och framförallt
kostnaderna.
– Åland är en del av Finland, Norden och Europa och bör agera klokt och diplomatiskt därefter.
– Också små frågor och lösningar är viktiga.
– Är fortsatt nyfiken och har lätt för att engagera mig när tid och intresse finns. Och där är jag
också seg. Rom byggdes inte på en dag. Gäller i stort sett fråga som fråga. Extra brådskande , m.a.o. prioriterat, dock med Skärgården för att få trenden att vända och för hela Åland att fasa ner beroendet av fossila energikällor på område som område.
– Jag ställer upp bara för en lagtingsperiod d.v.s. behöver inte ”smickra” in mig för återval.